Tillbakablick
När jag ser tillbaka på mitt liv som varit så kan jag ibland undra hur mycket en människa orkar med under en livstid? Det kan i och för sig helt klart ha varit mycket värre, men jag vet hur jag har mått under långa stunder och på något sätt är jag väldigt glad att det inte varit värre eftersom jag inte tror att jag skulle ha klarat av mer. Vet inte ens om jag klarar av mer kriser i framtiden heller. Men nog är det så att det kommer att bli fler. Hur ska man orka???
En sak är i alla fall säker! Jag är extremt lycklig för att jag är den människa jag är idag. Hade inte velat vara någon annan. Allt som har hänt mig har helt klart format mig till den människa jag är idag...både på gott och ont. Jag har många dåliga egenskaper, men jag vill nog anse att de goda egenskaperna överbryggar dem. Jag har lärt mig att vara ödmjuk inför andra människor på ett sätt som ingen annan kan förstå. Att se till varje individ och inte döma någon utifrån vad de har gjort, utan från det de gör från idag och framåt. Kanske därför som jag har få ovänner och de absolut bästa vänner man kan ha.
Vänner växer inte på träd. Man måste verkligen vårda vänskapen. Se till att den får starka rötter och få gro långsamt och hela tiden ge den näring. De få nära vänner jag har äger just den typen av vänskap. Jag är så stolt över att ha dessa personer i mitt liv för det är just dessa vänner som gjort att jag orkat vara stark när livet var och är som allra jobbigast. Det är dem jag tänkt på när jag hellre velat ge upp livet än att fortsätta gå den jobbiga vägen som livet har att erbjuda.
Många gånger har jag undrat när mitt liv ska börja? När är det min tur att få leva ett värdigt liv? Kanske finns det inget värdigt liv? Det liv som jag haft hittills kanske är det liv jag är ämnad till. Vill inte att det ska vara så på ett sätt eftersom det finns så mycket jag hade klarat mig så bra utan. Eller är det jag som måste lära mig att sluta vara naiv? Att inte tro att det finns gott i varje människa? Måste det vara så?
Om jag ska sluta tro på att det finns gott i varje människa, vem blir jag då? Jag vill ju fortfarande vara jag med allt vad det innebär. Blir man inte kall och hård om man ska leva sitt liv på det sättet? Kanske skulle jag ha varit det från början. Inte brytt mig om andra människor? Det hade ju helt klart besparat mig en massa skit och jobbiga öden, men jag vet inte om jag skulle ha varit den samma som jag är idag? Jag vill utan tvivel vara den jag är!!!
Jag lärde mig mycket om livet i mycket tidig ålder. Många gånger har jag fått höra att jag har varit med om mer än vad en gammal människa har. Fast jag vet inte riktigt om jag kan hålla med om det, men nog va det så i tonåren att jag hade sett och fått erfara mer av livet än vad andra i min egen ålder hade gjort. Trots allt är jag stolt! Stolt över att vara jag, stolt över att ha orkat gå igenom allt och oerhört stolt över att vara en stark människa med underbara vänner att luta mig bakom.
En sak är i alla fall säker! Jag är extremt lycklig för att jag är den människa jag är idag. Hade inte velat vara någon annan. Allt som har hänt mig har helt klart format mig till den människa jag är idag...både på gott och ont. Jag har många dåliga egenskaper, men jag vill nog anse att de goda egenskaperna överbryggar dem. Jag har lärt mig att vara ödmjuk inför andra människor på ett sätt som ingen annan kan förstå. Att se till varje individ och inte döma någon utifrån vad de har gjort, utan från det de gör från idag och framåt. Kanske därför som jag har få ovänner och de absolut bästa vänner man kan ha.
Vänner växer inte på träd. Man måste verkligen vårda vänskapen. Se till att den får starka rötter och få gro långsamt och hela tiden ge den näring. De få nära vänner jag har äger just den typen av vänskap. Jag är så stolt över att ha dessa personer i mitt liv för det är just dessa vänner som gjort att jag orkat vara stark när livet var och är som allra jobbigast. Det är dem jag tänkt på när jag hellre velat ge upp livet än att fortsätta gå den jobbiga vägen som livet har att erbjuda.
Många gånger har jag undrat när mitt liv ska börja? När är det min tur att få leva ett värdigt liv? Kanske finns det inget värdigt liv? Det liv som jag haft hittills kanske är det liv jag är ämnad till. Vill inte att det ska vara så på ett sätt eftersom det finns så mycket jag hade klarat mig så bra utan. Eller är det jag som måste lära mig att sluta vara naiv? Att inte tro att det finns gott i varje människa? Måste det vara så?
Om jag ska sluta tro på att det finns gott i varje människa, vem blir jag då? Jag vill ju fortfarande vara jag med allt vad det innebär. Blir man inte kall och hård om man ska leva sitt liv på det sättet? Kanske skulle jag ha varit det från början. Inte brytt mig om andra människor? Det hade ju helt klart besparat mig en massa skit och jobbiga öden, men jag vet inte om jag skulle ha varit den samma som jag är idag? Jag vill utan tvivel vara den jag är!!!
Jag lärde mig mycket om livet i mycket tidig ålder. Många gånger har jag fått höra att jag har varit med om mer än vad en gammal människa har. Fast jag vet inte riktigt om jag kan hålla med om det, men nog va det så i tonåren att jag hade sett och fått erfara mer av livet än vad andra i min egen ålder hade gjort. Trots allt är jag stolt! Stolt över att vara jag, stolt över att ha orkat gå igenom allt och oerhört stolt över att vara en stark människa med underbara vänner att luta mig bakom.
Vårda alltid vänskap!!!
Kommentarer
Trackback
