madlyn

Livet på gymnasiet förändrade mig som människa väldigt mycket. Min inåtvändhet övergick till att istället bli väldigt glad, social och sprudlande. Den klass jag hamnade i var det som avgjorde det då vi var väldigt sammansvetsade som grupp. Ingen var utanför och därför blev det en sådan stor gemenskap mellan alla. Jag är så otroligt glad och tacksam för alla underbara människor jag lärde känna och som faktiskt bidrog till att jag är den jag är idag...

Den största delen av tvåan i gymnasiet handlade om de två killar jag och Therese hade spanat in. Vi var i det närmaste nästan totalt besatta av dem. Allt kretsade kring dem och vi till och med blandade in en kille i vår klass bara för att kunna lista ut vart de bodde. Vi rev ut en karta från gula sidorna och drog iväg för att ta reda på vart de bodde. Vi vandrade omkring där till som tätt, med eller utan vår klasskompis. En annan gång hade vi tagit med min hund bara för att kunna låtsas om att vi var ute och gick med den, fastän jag inte ens bodde där.  Jag och Therese var totalt sanslösa. När vi pratar om det idag så skrattar vi mycket åt det. Det är ett minne som aldrig kommer att försvinna.

Det fanns även en annan kille på skolan som jag intresserade mig för. Han gick samma årskurs som vi. Den killen var blond och hade de klaraste blåa ögon som jag någonsin hade sett och han tränade i skolans basketlag, Tom. Jag hade svårt först att koppla honom till den kille jag för länge sedan hade varit så kär i eftersom jag visste att den killen var ett år äldre än mig, men det tog inte lång tid förrän jag förstod att det var samma kille som nu. Den korta förälskelse jag hade för honom under gymnasiet fick han reda på utav en vän till mig och jag vet att han kom ihåg mig från den tiden i Lindome. Det blev aldrig av förälskelsen den här gången heller eftersom jag återgick till att vara "Tages" flickvän.

Min relation till "Tage" blev allt mer komplicerad i och med att hans svartsjuka blev värre. En gång slog han sin kusin på en fest bara för att jag satt i hans knä. Hans kusin kände jag väl genom "Tage" själv och anledningen till att jag hade satt mig där var för att det var mycket folk och det inte fanns någonstans att sitta. Han hade aldrig reagerat förr på det, men denna gång var det något som fick honom att bli helt rasande. Senare blev det ännu värre. Vi kunde gå på stan, bara gå omkring och helt plötsligt kunde han stanna och fråga varför jag hade tittat på en kille som gick förbi oss. När jag försökte förklara för honom att jag inte alls hade tittat utan bara registrerat personen som gick förbi kunde han bli rasande och lämna mig.

Det vart till och med så illa att när min mamma hade bestämt att vi skulle åka till Turkiet så ville inte han att jag skulle åka. Han trodde jag skulle åka dit för att träffa mina "pojkvänner" jag hade där. Till slut gav han i alla fall med sig och jag, mamma, mammas nya karl och Pernilla åkte iväg. Jag och Pernilla fick ett eget rum vilket inte var jättekul från början då hon och jag allt annat än kom överens med varandra. Faktum är att den resan förändrade vårat förhållande drastiskt. Från att knappt prata med varandra till att knyta ett starkt band mellan varandra.

Jag och Pernilla lärde känna några killar som bodde i Turkiet och som vi ville umgås med. Mamma vägrade släppa iväg oss så jag och Pernilla kom på ursäkter för att kunna gå iväg i alla fall. Hon och jag kom överens om att alltid se till att vara i varandras sällskap hela tiden för att undvika att det skulle hända den andra något. Om den ena ville gå hem så fick den andra respektera det beslutet. Varje kväll var vi ute och vi hade trevligt. Hela tiden var vi vid varandras sida och gick hem när någon ville det, men efter en och en halv vecka kom mamma på oss.

Vi hade varit ute lite för länge en kväll och skyndade oss hem och tyvärr hade mamma suttit vaken och kom inrusande på vårt rum och gapade och skrek om att hon skulle ta diverse tester på oss när vi kom tillbaka hem. Hon kallade oss för horungar och frågade om vi hade haft det skönt på "turkmadrasserna", dessutom kastade hon in våra pass och biljetter och ansåg att vi kunde se till att ta oss hem själva för hon brydde sig inte. Pernilla gömde sig i sovrummet hela tiden och jag blev ursinnig. Inte för mitt liv hade jag kunnat tro att vår mamma hade så låga tankar om oss, hennes egna barn. Jag försökte be om ursäkt, men när hon vägrade lyssna blev jag otroligt besviken och sårad av henne. Allt jag kände för min mamma då var hat. De sista dagarna där pratade vi knappt med varandra och hela tiden pikade hon oss för det hon trodde att vi hade gjort.

När vi kom hem från Turkiet började "Tage" bete sig ännu märkligare och jag trodde att det handlade om resan. Månaderna gick och jag försökte bedyra min oskuld för honom, men han verkade mer likgiltig än berörd. I december det året berättade hans kusin det som fick vårt förhållande att ta slut. Under tiden jag hade varit i Turkiet hade "Tage" varit otrogen mot mig och tjejen ifråga väntade hans barn...